Rospiggen Österman var på väg över isen från kremeringen av sin gumma. Han hade stoftet i en urna där han kämpade sig fram på det hala underlaget. Han studerade noga den väg han hade kvar till fastlandet, varpå han utbrister.
— Nu får du ursäkta mig kära Kristina, men för vår egen säkerhet måste jag "sanda". . . .
Lämna gärna ditt betyg!
Permalänk: Skämt nr 780