Rospiggen Österman var på väg över isen från kremeringen av sin gumma. Han hade stoftet i en urna där han kämpade sig fram på det hala underlaget. Han studerade noga den väg han hade kvar till fastlandet, varpå han utbrister.
Nu får du ursäkta mig kära Kristina, men för vår egen säkerhet måste jag "sanda". . . .
Lämna gärna ditt betyg!
Permalänk: Skämt nr 780