Gamle Bertil ligger på sitt yttersta och vid sängkanten sitter hans hustru Karin och väntar på det oundvikliga.
Karin, det är en sak jag måste erkänna, säger Bertil. Han pekar på en burk som står på byrån, och säger med svag röst.
Varje gång jag varit otrogen har jag lagt en slant i den burken, jag hoppas du kan förlåta mig.
Det kan jag förlåta dig, säger Karin. Det ligger ju bara en liten peng på botten.
Jo, det kan så vara, viskar Bertil, men glöm inte traktorn vi köpte i höstas.
Lämna gärna ditt betyg!
Permalänk: Skämt nr 744