Han smög sig så försiktigt han kunde fram till dörren och försökte så försiktigt han kunde sätta nyckeln i låset. Plötsligt slogs dörren upp, en vildsint kvinna stod där med brödkaveln i handen och överöste honom med en predikan, som inte direkt präglades av godhet och mildhet. Men så avbröt hon sig och drog flämtande in andan.
Men du milde, sa hon, du är ju inte min man!
Om det ändå hade varit så väl, sa han. Nu måste jag gå igenom det här en gång till.
Lämna gärna ditt betyg!
Permalänk: Skämt nr 589