Skämt och histora 576 till 600

Pelle kom till jobbet med en präktig blåtira. Grabbarna på jobbet blev naturligtvis nyfikna och undrade hur det hade gått till.
— Jo, säger Pelle. I går kväll skulle jag kyssa frugan godnatt och då gick hennes strumpeband av.

Lille Otto, 6 år, fick följa med pappa och basta och blev sittande bredvid en äldre farbror. Efter att en lång stund tittat på hans fötter, säger Otto:
— Vad stora fötter farbror har.
— Ja du förstår, jag är gammal och har stått och gått väldigt mycket.
Efter ytterligare en stund säger Otto:
— Farbror har väldigt stora händer också.
— Ja, jag har arbetat och slitit med dem i många år.
Otto ser fundersam ut varpå han säger:
— Men pinkat har inte farbror gjort mycket.

En bonde får höra talas om ett nyare och rationellare sätt att slakta grisar.
— Nja. . . säger han, jag tror att vi gör som vi alltid gjort. Det är nog bäst att de blir slaktade som de är vana vid.

Domaren till den åtalade:
— Har ni suttit i fängelse tidigare?
— Ja, herr domare.
— Vilket år?
— Ja, fy sjutton vad hemskt det var, det glömmer jag aldrig!

En handlare blev efterhand ganska sur på sin praktikant som inte sålde tillräckligt bra. En dag blev det för mycket för handlaren, vilken sa till praktikanten.
— Om du ska få en kund att köpa lite mera får du nog använda lite psykologi. En dam kom strax därpå in i butiken och sa till handlaren.
— God dag, jag skulle vilja ha ett paket tvättmedel, för mina gardiner måste tvättas.
— Så gärna, min fru. Men när ni nu har gardinerna nere, vore det inte bra att köpa lite Ajax och tvätta fönstren också? Praktikanten lyssnade och tog åt sig av försäljningstekniken. Lite senare kommmer det in en ung snygg flicka.
— God dag, jag skulle vilja ha ett paket Tampax, sa flickan.
— Så gärna, sa praktikanten. Och kanska fröken ska ha en flaska Ajax att tvätta fönstren med också?
— Varför i all världen skulle jag det? undrade flickan.
— Jo, svarade praktikanten. Nu när du inte kan pippa, kan du lika gärna fördriva tiden med att tvätta fönster!

Mannen kom hem från fisketuren och sade till hustrun:
— Älskling, i dag må du tro att jag har haft verklig fiskelycka!
— Du kan bespara mig med dina historier, sa hustrun, grannen såg dig komma ut från fiskaffären för en kvart sedan.
— Ja, du förstår, vi kunde ju omöjligt ta hand om all fisk själva så jag var tvungen att sälja hälften.

Benny och Nisse var ute på en golfrunda. Vid fjärde hålet tog Benny fram en cigarr, men han hade ingen tändare, varför han frågade sin kamrat om han hade någon.
— Jo men visst, det har jag, svarade Nisse, och tog upp en 20 tum lång BIC tändare ur sin golf bag.
— Wow! utbrast Benny. Var har du fått den där monster tändaren ifrån?
— Jag har fått den av min ande, sa Nisse.
— Va? Har du en ande? Var har du den? undrade Benny.
— Jag har den här i min golfbag, sa Nisse.
Han öppnade väskan och ut hoppade anden.
— Jag är god vän med din herre! sa Benny till anden. Kan du uppfylla en önskan till mig?
— Ja, jag ger dig en önskan, svarade anden.
Benny funderade en kort stund. Jag ska önska mig massor med pengar, tänkte han.
— Jag önskar mig tusen millioner, sa han till anden.
Plötsligt mörknade det . . . . tusen meloner ramlade, dånande likt åskan, ner från himlen.
— Va fan, skrek Benny. Jag önskade mig tusen millioner, inte meloner!
— Jag glömde att tala om för dig, sa Nisse. Anden hör inte så bra. Tror du verkligen att jag önskade mig en 20 tums BIC ?

En man hade hittat en häst och visste inte vad han skulle ta sig till med den.
Han frågade en polis som sa:
— Ta den till Skansen.
Nästa dag såg polisen mannen komma gående med hästen vid sin sida.
— Tog ni inte hästen till Skansen i går? undrade polisen.
— Jovisst, svarade mannen. Vi var där hela eftermiddagen och idag ska vi gå och ha skoj på Gröna Lund.

Pelle och Olle, sex år gamla, stod och käbblade på barns vis.
— Min pappa är mycket bättre än din pappa! sa Pelle.
— Nej, inte alls, sa Olle, min pappa är bäst!
— Min brorsa är mycket bättre än din brorsa! sa Pelle.
— Nej du, sa Olle, min brorsa är tusen gånger bättre än din!
— Min Morsa är mycket bättre än din morsa! sa Pelle.
Olle tänkte efter en stund och sa sedan:
— Ja, det stämmer nog, för det säger min pappa också.

En nybörjare bland ryttarna i ridhuset red i bredd med en dam. Just som han var i färd med att ge henne en komplimang för hennes sätt att rida släppte sig hans häst med ett väldigt brak. Den unge mannen stammade förvirrat:
— Fö. .fö. .förlåt! sa han förläget.
— Åh, för all del, sa damen. Jag trodde först att det var hästen.

119 Karlsson åkte fast för att han skaffat sig permission under falska förespeglingar, varför han kallades till majorsförhör.
— Hur vill 119 Karlsson förklara det här? 119 Karlsson har begärt permission för er svärmors död och så visar det sig att svärmor lever i högönsklig välmåga, dundrade majoren.
— Major, sa 119 Karlsson. Jag ber att få meddela att jag inte sagt att min svärmor hade avlidit. Jag sa bara att jag gärna skulle vilja vara med vid hennes begravning!

— Jag har inte kunnat bry mig i kvinnor sedan jag fick nej av en.
— Inte jag heller, sedan jag fick ja av en.

— Anklagelsen lyder på brustet äktenskapslöfte. Vad har ni att invända mot detta? frågar domaren.
— Jag måste uppenbarligen ha varit sinnesrubbad, svarade den åtalade.
— Det är lätt att säga, men hur ska ni kunna bevisa det? frågade domaren.
— Jo, sa den åtalade, här ser ni ett foto på min fästmö — och var sedan vänlig och läs mina kärleksbrev till henne . . . .

Han smög sig så försiktigt han kunde fram till dörren och försökte så försiktigt han kunde sätta nyckeln i låset. Plötsligt slogs dörren upp, en vildsint kvinna stod där med brödkaveln i handen och överöste honom med en predikan, som inte direkt präglades av godhet och mildhet. Men så avbröt hon sig och drog flämtande in andan.
— Men du milde, sa hon, du är ju inte min man!
— Om det ändå hade varit så väl, sa han. Nu måste jag gå igenom det här en gång till.

Hon skönk tillbaka i stolen. Kände sig helt viljelös. Hon visste att det inte fanns någon väg tillbaka — hon var helt i hans våld.
Det som skulle ske måste ske.
Han kom allt närmare, och det var som om all hennes motståndskraft rann ur henne.
Skälvande mötte hon hans blick. Hon ville fly, be honom låta bli. Men — det var för sent. Och — egentligen hade hon ju själv velat det.
Han närmade sig hennes läppar. Hon slöt ögonen. . . .
Och — så började tandläkaren sitt arbete.

Två äldre kvinnor möttes på gatan.
— Har du hört att Augusta har gått bort, hon dog i fredags.
— Nej, nej, det var tråkigt att höra, och hon som var nypermanentad.

En man stod nere vid älvstranden och metade. En äldre dam kom fram och började förebrå honom.
— Jag tycker ni borde skämmas, sa hon. En stor stark karl som står och lurar på en stackars liten fisk!
— Ni har nog rätt fröken, sa mannen. Men har den lilla fisken bara vett att hålla igen munnen så händer honom ingenting.

— Ser jag verkligen ut att vara 30 år? undrade Barbro.
— Nej, absolut inte, sa Ellen, men du har nog gjort det en gång . . . .

Kvinnan till sin man.
— Hans, kan du komma ihåg när du var på älgjakt i höstas?
— Självklart kan jag det. Varför frågar du?
— Jo, älgen har ringt och berättat att du ska bli pappa. . . !

Lisa och hennes pappa har varit och köpt nya vindrutetorkare till bilen. När de kommer hem springer Lisa in till sin mamma och säger.
— Mamma, mamma . . . . pappa och jag har varit till till bilaffären och köpt nya klämmor till böteslapparna!

Gamle Jonas är på besök i staden och stegar in på en restaurang för att få en bit mat. Där beställer han bland annat skinka. Vid bordet intill sitter ett par ynglingar och äter fisk. När servitrisen kommer in med Jonas beställning, ropar den ene av ynglingarna.
— Fröken, kan vi få in en öl, för fisken vill simma!
Då vill Jonas också visa sig på styva linan och säger.
— Fröken, kan jag få en öl, för svinet vill dricka!

Pettersson sökte plats på ett företag men fick beskedet att arbetsstyrkan var fulltalig och att man inte behövde fler man.
— Ni kan gärna anställa mig ändå, sade Pettersson, för det lilla arbete jag utför kommer ändå inte att märkas . . . .

7:e batteriet ligger i djup sömn då furiren kommer in mitt i natten och ryter.
— Uppställning!! Hela batteriet ska stå fältmässigt klätt på kaserngården inom tre minuter! Är det uppfattat? Inom tre minuter!
Då hörs en sömnig stämma från logementets bortesta hörn.
— Furir, gör det något om vi kommer tidigare?

Snälla pappa, vi kan väl få en hund till jul?
— Nej, jag tror det är bäst vi tar skinka som vanligt.

Två pojkar var på väg hem från söndagsskolan. Fröken hade pratat om djävulen, och den ene pojken frågade den andre:
— Hur tror du att det är med djävulen, finns han egentligen?
— Äsch, det är väl som med storken och tomten, det är väl pappa det också.