Skämt och histora 476 till 500

Den unga damen har just anlänt till BB för att få sin förstfödde. Hon är lite nervös och frågar barnmorskan.
— Hur ska jag ligga?
— Ligg på samma sätt som när ni gjorde den, svarade barnmorskan snorkigt.
— Å herre gud, säger den unga damen. Måste jag in i den där gamla trånga fiaten igen.

Fröken frågade eleverna i klassen vad de önskade bli som vuxna.
— Jag vill bli proffsstjärna i tennis, sa Kalle.
— Jag vill bli lokförare, sa Olle.
— Jag vill bli mamma, sa Anna.
— Jag vill hjälpa Anna att bli mamma, sa Börje.

Det satt tre jyckar hos veterinären. Den ene fick frågan vad han gjorde där.
— Jo, san han, jag var ute och gick med matte och så ryckte jag till så matte ramlade och bröt armen och nu skall dom avliva mej!
— Det var som fan, sa de andra jyckarna. Nästa jycke fick frågan vad han gjorde där.
— Jo, san han, jag var också ute och gick med matte. Så fick jag se en gammal gullig gumma och jag sprang fram för att slicka henne i ansiktet. Käringen drattade på arschlet och bröt benet så nu skall dom avliva mej.
— Det var som fan, sa de andra jyckarna. Den tredje jycken fick samma fråga.
— Jo, sa han, matte städade där hemma och så böjde hon sig ned för att riktigt ordentligt städa under en byrå, och då, då jävlar satte jag på henne allt vad jag orkade.
— Jasså du, sa de andra två, och nu skall du avlivas också.
— I helvete heller, svarade han, jag skall bara få klorna klippta. . . .

En indian skilde sig från sin fru. Inför skilsmässodomstolen pläderade han.
— Mig plantera majs, mig få majs.
— Mig plantera potatis, mig få potatis.
— Mig plantera indian, mig få kines.

Villiga Vera skrattade när hennes "kund" hade klätt av sig.
— Det var inte mycket du har att komma med, sa hon. Om jag nyser, så åker den väl ut.
— Kan så vara, sa kunden. Men det måste till en sjuhelvetes svår förkylning om du ska kunna hålla den kvar utanför.

De båda läkarna hade träffats på en kongress. Han var från Göteborg och hon var från Stockholm. De åt middag tillsammans och fortsatte i baren för att avsluta kvällen i hans säng på hotellrummet. Efteråt frågade han henne.
— Du är gynekolog, eller hur?
— Ja, det stämmer, svarade hon, och du är narkosläkare, eller hur?
— Javisst, sade han förvånat, hur kunde du veta det?
— Jag kände ingenting!

När smekmånaden är över ringer dottern till sin mor.
— Mamma, idag hade vi vårt första gräl.
— Det är inget att vara orolig över, säger mamma, sånt händer i varje äktenskap!
— Ja, det vet jag, svarar dottern, men vad ska jag göra med kroppen?

Kal åkte tåg till Varberg och i kupén satt en sur herre och dennes son.
— Får jag bjuda på en cigarett, försökte Kal.
— Nej tack, jag har rökt en gång i mitt liv, men det gör jag aldrig om.
— Får det lov att vara en sup då? fortsatte Kal.
— Verkligen inte, jag har druckit en gång i mitt liv och det räcker för mig.
— Kal pekar på sonen:
— Och det här är enda barnet förstår jag!?

Bilisten körde över en bro. Då han var mitt på bron, blev han stoppad av en polis.
— Grattis, sa polisen. Du är bilist nummer 1000 som kör över här, och därför har du vunnit 1000 kronor!
— Jippii, jublade bilisten, nu får jag äntligen råd att ta körkort! Frun som satt bredvid honom förstod att han "gjort bort sig", sa:
— Lyssna inte på honom konstapeln, han är inte nykter! Då hade mormor som satt i baksätet uppdagat att de var stoppade av polisen. Hon lutar sig fram och säger:
— Vad var det jag sa? Vi kom inte så långt i en stulen bil!

Mångmiljonären onkel Teodor tycktes ligga på sitt yttersta. Hela släkten satt samlad i väntrummet, men sorgen var nog mindre än förväntningarna på utdelningen av arvet. Så kommer doktorn ut i väntrummet och granskar sällskapet med en allvarlig min innan han säger med låg röst.
— Jag får verkligen beklaga. Det finns inget hopp. . . Det rör sig bara om en lindrig förkylning.

Gamla mor Anna, något hörselskadad, var inställd till tinget, för hon påstod sig ha blivit våldtagen.
Domaren frågar:
— Var det med eller mot er vilja?
— Va? Mot en lilja? skrek mor Anna. Nej! Det var mot en gravsten!
— Tyst, mor Anna, tänk på ert rykte, sa domaren.
— Va? Om han tryckte? Ja, det gjorde han med besked! Det stod "Vila i frid" i ändan på mig i fjorton dagar!

— I dag var det en man i parken som ville visa mig fodret på sin överrock.
— Jaså, och du är säker på att det bara var fodret han ville visa?
— Ja, absolut. Rocken var ju det enda han hade på sig!

Domen löd. "Avrättning". Den dödsdömde sände iväg ett brev där han begärde benådning.
Efter några dagar kommer en ryttare med svaret.
"BENÅDAS EJ, AVRÄTTNING".
Schwisch. . . . lät det, och huvudet föll. Då kommer en ryttare till, i full galopp, med ett nytt brev som löd.
"Förlåt, kommatecknet råkade hamna fel. Domen skall vara.
BENÅDAS, EJ AVRÄTTNING".

— Ni följde väl receptet jag gav er? undrade doktorn.
— Nej doktorn, hade jag gjort det hade jag varit död nu.
— Död? vad menar ni?
— Jo se, det blåste ut genom fönstret. . . .

Egon och Bengt är ute en kväll för att dansa. Plötsligt får Egon en riktig örfil av tjejen han dansar med.
— Varför slog hon dig? undrade Bengt.
— Jag frågade henne om vi kunde gå undan någonstans och pippa, svarade Egon.
— Då har du säkert fått många örfilar, sa Bengt.
— Ja, det har jag, sa Egon, men jag har fått mycke pippa också.

Det var rallarbal på logen vid Malmberget. Det dröjde inte länge förrän det sedvanliga slagsmålet var i full gång. En av bypojkarna hade kommit i underläge i det vilda slagsmålet med rallarna. När han märker att det är omöjligt att klara sig längre, hugger han desperat tänderna i rallarens öra. Denne förtsätter emellertid att mörbulta bypojken, men bettet i örat släpper inte. Ont gör det, men rallaren ger inte upp, utan väser till bypojken:
— Ja, ät du, bonnjävul, för du har det nog inte så fett där hemma. . . .

Kålle och Ada satt uppe i sin lya i masthugget. Ada försökte lösa Göteborgs-Postens korsord, men det var något som hängt upp sig, så hon frågade Kålle:
— Döö, Kal, här är ett ord som ska börja på F och sluta på A, och det ska vara fem bokstäver. Vad kan det vara: "Ett nöje för karlarna"?
— Tja, sa Kålle, det måste la va feska.
— Javisst ja, sa Ada och rodnade. Har du nåt suddegummi?

Traktens praktgumma intervjuades på sin 100-års dag.
— Nå, hur många barn var det mor Stina hade fått?
— Ja, dä va aderton stycken.
— Det må jag säga. Då fick inte mor Stina sitta med armarna i kors.
— Nädå, sa mor Stina, inte med benen heller.

— Det råder inget tvivel om saken, ni har blivit förgiftad, sa läkaren.
— Vad är det för gift? undrar patienten skräckslaget.
— Jag kan tyvärr inte ge något svar på det här stadiet, svarade läkaren. Det får obduktionen utvisa.

Fröken Blom tycker om att gå omkring naken hemma i lägenheten. En dag ska hon ut till sopnedkastet med en påse. Eftersom hon inte hör någon där utanför kliver hon naken ut i trappan. Av misstag slår dörren igen bakom henne och går i lås. Där står hon och vet inte vad hon ska ta sig till, när hon plötsligt hör att porten slår igen och någon är på väg uppför trappan. Hon har bara en tanke i huvudet, att ingen ska känna igen henne. Därför öppnar hon luckan till sopnedkastet och kör in huvudet så långt hon kan. Det är Svenne som kommer. Han är en aning på lyran, och när han får se fröken Bloms inbjudande rumpa kan han inte motstå frestelsen utan tar sig ett nummer. Hon är hela tiden tyst, så att han inte ska känna igen hennes röst. När Svenne är klar vinglar han vidare uppför trapporna och filosoferar halvhögt för sig själv.
— Det är förbanne mig inte klokt vad folk slänger bort nu för tiden. Det var väl inget större fel på henne.

Den gamle mannen på sjukhuset får besök av en god vän.
Den gamle säger.
— Du kan tro att vi har en bra doktor. Igår när de gick ronden sade han till systern. "Den gubben han ser inte solen imorgon", och min själ har det inte varit mulet hela dagen också!

Det var sorg i herrgården. Patron, änkeman med två döttrar, hade gått hädan. Drängen sysslade med sitt som han brukade, och på kvällen uppsökte han sin kammare, drog på sig nattskjortan och gick till sängs. Men så slog det honom att han inte hade beklagat sorgen för döttrarna. Han rusade upp, knackade på flickornas sovrumsdörr, och klev på. Väl innanför dörren drog han upp nattskjortan, torkade sig i ögonen och sa:
— Jag ska få be att visa min stora sympati. . . .

Gamla mor Stina läser ett brev från sonen som är sjöman.
"Vädret är underbart, och framför mig ligger Kreta utsträckt. . ."
— Ja, Gud give, suckar mor Stina, att det är ett redigt fruntimmer som han har träffat.

— Snälla doktor Frisk, hjälp mig! Jag tror att jag är nymfoman!
— Jag ska göra mitt bästa, sa doktor Frisk, men tyvärr kan jag nog bara ge dig tillfällig lindring.

Gamle greven stirrade på grevinnan när hon stapplade in i sovrummet i negligé.
— Älskade Aron, sa hon kelskjukt. Pigan brände vid frukosten. Kan du inte ta lite kärlek som frukost i stället?
— För all del snörvlade greven. Skicka upp människan!