De hade varit gifta i många år då det en kväll började brinna i huset. Hals över huvud var de tvingade att springa ut. De stod där och såg hur huset brann ner. Frun grät så att tårarna forsade utför kinderna.
Kära Bettan, gråt inte, tröstade mannen. Huset är försäkrat till fulla värdet.
Jag gråter inte för huset, snyftade Bettan. Jag gråter av lycka. Det här är första gången som vi är ute tillsammans på sjutton år ! !
Lämna gärna ditt betyg!
Permalänk: Skämt nr 441