Lille Peter hade växt upp i en liten by i Dalarna. Där fanns inte så många barn att leka med, varför Peter för det mesta hade umgåtts med de äldre gubbarna i byn.Gubbarna kunde knappast säga en mening utan att svära, varför Peters vokabulär inte var den allra bästa. En dag skulle mormor åka på bussen med Peter. Hon var väl medveten om att pojken var hemsk att svära, och för att slippa skämmas för honom ber hon busschauffören om lov att han får sitta framme hos honom på förhöjningen över motorn. Själv sätter sig mormor långt bak i bussen. Plötsligt, efter c:a fem minuters bussfärd, ropar Peter med hög och klar röst.
Mormor, mormor, durrä dä i arsölä på däg å?
Lämna gärna ditt betyg!
Permalänk: Skämt nr 44