Skämt och histora 326 till 350

— Du, Göte, vet du vad som händer om en bög tar fel på vaselin och tapetklister?
— Neej. . . .
— Tapeterna trillar ner!

Lille Pelle gick in på den lokala bordellen med en död groda under armen. Med bestämda steg knatade han fram till receptionen.
— Jag vill ha en flicka, sa han.
— Ledsen, men du är alldeles för ung för sådant här, svarade damen i disken. Pelle slängde genast upp 500 spänn på bordet, varpå damen snabbt högg pengarna.
— Okey, tredje dörren till höger, sa hon. Pelle vände sig om och började gå mot dörren med den döda grodan under armen, men halvvägs dit vände han sig om.
— Vänta, hon ska ha herpes också! ropar Pelle.
— Nej du, sådant har ingen av våra flickor! svarade damen i kassan. Varpå Pelle slängde upp en till femhundring.
— Okey, okey. Andra dörren till vänster. . . sa damen. Pelle tackade för upplysningen och försvann in i rummet. Efter en halvtimmes älskog kom han ut igen, fortfarande med den döda grodan under armen. När han passerade disken frågade receptionisten.
— Jag förstår att man kan vara nyfiken i din ålder, men varför var hon tvungen att ha herpes? Pelle svarade omedelbart.
— När jag kommer hem sätter jag på min barnvakt så att hon också får herpes. När pappa sedan skjutsar hem henne sätter han på henne i baksätet, och när han kommer hem tar han mamma i sovrummet. Sedan, i morgon, när pappa åkt till jobbet kommer mjölkbudet och sätter på mamma i köket och då får han också herpes, och det är bra, för det var den jäveln som körde ihjäl min groda. . . .

Då Kurt upptäckte det motsatta könet hade han ännu inte upptäckt sitt eget. När han till slut upptäckte sitt eget könsorgan var han upptagen hela industrisemestern. . . .

En häst och dess ägare, grevinnan von Snork, råkade bli sjuka på samma gång. Veterinär och läkare kom samtidigt och båda skrev ut recept. Greven såg riktigt orolig ut och sade förmanande till veterinären.
— Skriv nu tydligt på flaskan för vem det är ämnat så att ingenting händer hästen. . . .

En man kommer in i en lyxaffär för damunderkläder för att köpa en BH åt sin fru, men han hade glömt vilken storlek det skulle vara.
— Kanske som en grapefrukt? undrade expediten.
— Nej, det passar inte, det blir för stort, sa mannen.
— Som apelsiner?
— Nej, sa mannen, det blir nog för stort.
— Som ägg?
— Ja. . . . stekta!

Damen hade en vit pudel som hon var väldigt rädd om. I synnerhet ville hon att hunden liksom hon själv skulle gå obefläckad genom livet. För att uppnå detta syfte hade hon läst att om man duttade bensin på en trasa och smorde in hundens akterdel så skulle detta avskräcka eventuella uppvaktande hanhundar. Systemet verkade fungera, men en dag försvann pudeln. Djupt orolig satte damen in en annons i lokalpressen där hon bad allmänheten hålla utkik efter en vit pudel som luktade bensin. Redan nästa morgon ringde en man och sa att han sett hunden.
— Men besinen var nog slut, sa mannen, för bakom er pudel stod en annan hund på bakbenen och sköt på!

Den gamle distriktsläkaren.
— Har jag inte opererat er för blindtarmen en gång förut?
— Jo, svarar patienten, men det var den gången jag hade bråck. . . .

Lilla Greta blir tillfrågad om hon ska gifta sig med sin jämnårige lekkamrat Sven när hon blir stor.
— Nej, aldrig i livet, säger hon häftigt, då får jag ju aldrig ha trehjulingen i fred. . . .

Stadsbon besöker en lantgård.
— Är flugorna alltid så här besvärliga? undrar han.
— Nej, bara när vi äter, svarade lantbrukaren, annars håller de till på gödselstacken. . . .

En kvinna stod vid himlens port.
— Jag har kommit för att förenas med min salig make, sa hon.
— Vad heter han? undrade Sankte Per.
— Johan Svensson. svarade kvinnan.
— Jag är rädd att vi inte kan få tag på honom i en hast, sa Sankte Per. Vi har många här uppe med det namnet. Du kan inte nämna något speciellt om honom så vi kan identifiera honom lättare?
— Han sa precis före bortgången att han skulle rotera i sin grav om jag var honom otrogen. sa kvinnan.
— Jasså, det är en annan sak, utbrast Sankte Per och kallade till sig ärkeängeln Gabriel.
— Gabriel, kan du vara snäll och hämta hit Johan "Propellen" Svensson!

— Mamma, kommer du ihåg att du sa att vägen till mannens hjärta gick genom magen?
— Ja, det kommer jag ihåg, svarar mamma. Dottern förtjust.
— Nu har jag hittat en annan väg!

En äldre dam fick syn på en liten pojke som stod och grät.
— Varför gråter du min lille vän? undrade damen.
— Buuu. . . pappa har dränkt alla kattungarna.
— Det var väldigt elakt av honom, sa damen.
— Ja, buuu. . . snyftade pojken, han hade lovat att jag skulle få göra det!

— Jag hörde att din häst har dött, där gjorde du väl en stor förlust?
— Nädå, jag tjänade 3000 kronor!
— Jasså. . . hur gick det till?
— Jo, jag ordnade ett lotteri på hästen och tog tio kronor lotten.
— Men, blev ingen förbannad när de märkte att hästen var död?
— Bara vinnaren. Men han fick sin tia tillbaka. . . .

Elsa säger till Gunnel.
— Hemligheten med min fantastiska hälsa är att jag äter vitlök varje dag.
— Det ska gudarna veta, svarar Gunnel, det är minsann ingen hemlighet. . . .

Han kom oväntat hem och överraskade sin fru i armarna på en annan man.
— Att du inte skäms, skrek maken, att bedra mig i vårt eget hem!
— Men Oskar lille, svarar frun irreterat, tänk på att jag så sällan går ut. . . .

— Jag hörde att din svärmor trillade ur bilen när ni var ute och körde.
— Ja, det stämmer.
— Hur märkte du det?
— Jo. . . plötsligtblev det så tyst!

Den gamle mannen hade fått sin dödsdom. Han sade till sin bäste vän.
— När jag är begravd kan du väl hälla en flaska whisky över min grav?
— Javisst, det ska jag göra, men. . . gör det något om jag låter den passera levern först?

En svensk flyttar till USA. I USA träffade han två norrmän som han blev kompis med. De tre vännerna gick ofta ut och drack öl i baren tillsamans. En dag dog svensken och det blev begravning. Några dagar efter svenskens begravning satt de två norrmännen åter i baren Den ene säger.
— Han var allt bra konstig den där svensken.
— Jasså, varför tycker du det? undrade den andre norrmannen.
— Han hade ju två rövhål.
— Va!? Hade han två rövhål? Hur vet du det?
— Jo, varje gång vi kom in i baren sa ju bartendern.
— Here come the swede with the two assholes!!!

Lärarinnan till klassen:
— Vet ni varför de bygger ålderdomshemmet nere vid sjön?
Lilla Karolina längst bak i klassen:
— Det måste vara för att de gamla ska få ro!

Patienten vaknar upp ur narkosen och ropar förtvivlat.
— Doktorn, doktorn jag kan inte känna mina ben!
— Det är inte så konstigt, svarar doktorn, vi har amputerat dina armar.

Det var en bonde som skulle lossa spannmål, men oturen var framme och det hände en liten olycka. När han låg i sin sjuksäng på lasarettet och sköterskorna kom och tittade i hans journal så hajade dom till, varefter de gick fram och lyfte på hans täckte för att betrakta bondens ädlare delar. Bonden sa inget, men efter ett par dagar så tröttnade han och stoppade en sköterska som var i färd med att lyfta på täcket. Han frågade henne varför hon skulle titta in under täcket.
— Man blir ju lite nyfiken, svarar sköterskan. Det står i din journal att "Lemmen föll ner och krossade foten vid sädestömning". . . .

Körskoleläraren håller förhör:
— Är det någon som vet vilket hjul som blir minst belastat vid en högersväng?
En av eleverna:
— Det måste vara reservhjulet. . . .

Till sin stora förvåning läste biltokiga Berra en annons om en "nästan ny Porsche, endast 500 kronor". Han ringde och fick tala med en dam.
— Varför säljer ni bilen så billigt? Är det ett skämt, eller är det något fel på bilen? undrar Berra.
— Nej, svarar damen, det är inget skämt och bilen är det inget fel på. Om det är fel någonstans så är det i huvudet på min man. Han har rest till Rivieran med sin sekreterare och nu har jag fått ett telegram där det står, "Är pank, sälj Porschen, skicka pengarna". Och det är precis vad jag tänker göra!

Göte låg på sjukhus och hade sträng diet. Han serverades en minimal köttbit och två vindruvor.
— Syster, sa han, skulle jag kunna få ett frimärke också. Jag brukar alltid läsa en stund efter maten. . . .

En verkstadsarbetare fyllde 50 år. Hans 10 arbetskamrater lade vardera 100 kr. De köpte en blomsterbukett för 100 kr och satte de andra nio 100 - lapparna som dekoration i buketten. De åkte hem till kamraten och gratulerade. Han blev naturligtvis glad, men så räknade han 100-lapparna och sa.
— Där är ju bara nio. En av kamraterna svarade.
— Ja, men blommorna kostade ju 100 kr.
— Ja, jo, säger 50 åringen, men dom ska väl inte jag betala.