Fartyget hade inte varit hemma i Sverige på ett helt år och när det löpte in i Frihamnen stod matros Karlssons fästmö på kajen. Karlsson själv stod på bryggan och vinkade.
K F, skrek han.
Ä F, skrek hon.
Nej, K F, skrek han.
Ånej, Ä F, skrek hon. Styrmannen blev nyfiken och frågade vad de menade med den konversationen.
Äh, fnös Karlsson, hon vill äta först.
Lämna gärna ditt betyg!
Permalänk: Skämt nr 200